Min stil

Min fotoprocess involverar flera steg, och där är ett av dem redigering. Mer än en gång har jag hört sägas att man "är ingen bra fotograf" om man inte kan få bilden i det närmaste klar redan i kameran. I min värld är det trams. Jag ser redigeringen som en naturlig del i processen av fotandet helt enkelt för att jag vet att med några få klick kan jag lyfta en bild från medioker till betydligt bättre, nästan oavsett hur den såg ut från start. Självklart gör jag då det!
 
 
Den här tävlingsbilden från 2015 är rätt ok i grunden (till vänster) men det finns rum för förbättring, så jag valde att räta upp den, beskära den för bättre fokus på ekipaget och så tog jag bort människan som jag tyckte var oerhört störande. Utöver det har jag gjort några små färgkorrigeringar och inte så mycket mer. Det tog ungefär fem minuter, men dessa fem minuter gav en betydligt trevligare bild än originalbilden. Då är detta ändå en mer omfattande redigering en vanlig "standardredigering" kan ta ca 30 sekunder. Men den gör ändå skillnad.
 
 
När jag fotar tävlingar styr jag inte över ljus osv men när jag fotar privatsessioner styr jag själv, men alla dagar är inte superfina och kunden kan ha specifika önskemål om hur bilden ska se ut. Då är redigering oerhört bra att kunna ta till. Den vänstra bilden ovan är originalbilden och den högra är vad kunden bad om; att man tonade ned färgen på den ganska illgula handsken var prioriterat, liksom att allting skulle få en lite mer gyllene ton och lite mysig och varm känsla. Det tog mig ca 1 minut att ordna, och det svåraste var att tona ner den gula handsken utan att ändra resten av de gula tonerna i bilden.
 
För mig är det viktigt att kunden känner sig nöjd med bilden, men det jag tycker också att jag ska sätta min prägel på varje bild, det är ju av en anledning som kunden valt att anlita just mig!
 



Det regnar jobb..

Just nu är det fantastiskt att vara mig! Jag börjar bli igenkänd och få goda vitsord, och framför allt så regnar det in jobb hela tiden, vilket så klart är toppenkul. Exempelvis har jag fått en förfrågan om att återkomma varje vecka under sommaren till ett ridläger och fota deras elever med sina lägerhästar, ett superkul uppdrag då jag vet att lägerhästen brukar vara allmänt känd som "världens finaste häst" efter veckan på ridlägret, och många har inte riktigt förmågan att föreviga den som man vill.
 
En random bild från Hästivalen på Säva Ridcenter får pryda inlägget.
 
Förutom ridlägerjobb så har jag också körsbärsblomsplåtning på gång i närtid, liksom strandfotosessioner och beridet bågskytte i fantastisk miljö. Dessutom har jag en del evenemang som jag kommer att åka på och fota utöver privatsessioner, och det känns verkligen som att det rullar på nu!
Förutom detta så har jag en del fotolektioner inbokade med glada och duktiga elever som verkligen utvecklas enormt mellan passen, det är otroligt stimulerande att få vara den som visar tips och knep och många gånger så ser man verkligen när polletten "trillar ner" och eleven förstår något och plötsligt får kläm på saker, helt fantastiskt kul, måste jag säga!
 
För att inte låta överdrivet positiv och faktiskt dela med mig av min verklighet så har jag fått känna på en lite besk sida av livet, nämligen att alla inte fullföljer saker de sagt eller åtagit sig. Det är nu ingen världskatastrof på något vis men jag blir väldigt besviken när någon lovar saker och sedan inte står upp för det i slutänden, och låter det drabba mig, det känns inte helt ok. Men jag har lärt mig en liten läxa, var inte snäll mot allt och alla och välj lite noggrannare nästa gång helt enkelt. :)
Jag ser det som en lärdom att ta med mig och tycker ändå att jag varit oerhört förskonad från människor som är oseriösa och försöker utnyttja mig på olka vis så här långt, kanske lönar det sig att utbilda sig från start!



Att fotas av mig

Många gånger när jag fotat hästar så har jag fått inse att jag är lite unik som ger mina kunder chansen att påverka allt ifrån outfit och inriktning till poseringar och vinklar. Jag har självklart alltid kommit med tankar och tips, och även avvärjt en och annan potentiell failfotografering (där man stylat sig själv och/eller hästen totalt fel) men i slutänden har kunden alltid något att säga till om. För mig är det självklart. Men så tillhör jag också den lite äldre generationen av hästfotografer.
 
Många av de yngre förmågorna verkar såvitt jag hör på mina kunder och deras bekanta ofta strunta ganska mycket i vad man ska fota och hur det ska bli, man bokar in en dag och tid och dyker upp, sen är det inte mer med den saken. Man tar lite bilder och hoppas kunden blir nöjd ungefär. Själv vrider jag mig som en metmask när jag tänker på att göra på det sättet.
Jag tycker det är helt logiskt att kunden ska visa mig exempelbilder på vad den hoppas att jag ska uppnå, vilken stil den gillar och vilka miljöer man föredrar. Det hjälper ju mig att göra saker så bra jag kan. Och jag gillar att göra något lite extra för mina kunder. T ex får de en goodiebag när vi ses, och jag erbjuder en fine art-print gratis vid köp av bilder över en viss summa mm.
 
 
För mig är kunden alltid i centrum. För många av mina kollegor så verkar det ofta som att den egna portfolion är det mest relevanta. Jag har inte sett många som har övevägande "vardagliga bilder" i sin portfolio, och det kan jag tycka är synd.
 
I stället pågår en tyst tävling i grupper och på hemsidor och bloggar.
Vem fångar helgens snyggast stylade häst med lång, lockig man och svans i ovanlig utrustning? Vem lyckas ragga upp hästen med ovanligast färg och blankast hårrem? Vem fångar hästen som gör den ovanligaste rörelsen eller tricket som ingen annan fångat på bild. Vilken miljö är pampigast? Ungefär så känns det ibland när jag scrollar igenom vissa grupper. Och jag ler för mig själv. för jag vet att det många gånger handlar om bekräftelsebehov. Och visst är det kul med bekräftelse, men jag känner inte att jag behöver tävla om sånt.
 
Jag tycker att många av bilderna är helt fantastiska, misstolka mig rätt.
Men jag tycker att det är synd att man inte har självförtroende nog att visa upp bilder som visar mer vardagliga hästar och ryttare i olika situationer, det är som att bara de vackra långmanade hästarna är "värda" att fotas. För mig är det inte riktigt så. Jag vill ha en nöjd kund oavsett om den äger eller sköter en avdankad travare, en flashig frieserhäst eller en fjording. Jag tycker att alla hästar har fina sidor, och är värda samma uppmärksamhet. 
 
Jag visar gärna upp vardagliga bilder som den här, i min värld är det ändå de här stunderna som blir minnesvärda. Man kommer ihåg stunder som den här, där hästen visar sin glupska personlighet väldigt tydligt, när man ser bilden, och det brukar många värdera minst lika högt om inte högre än klockrena porträtt. Eller som någon sa, "alla kan lära sig att ta vackra porträtt, men ganska få kan fånga personlighet och förmedla den i bild". Det är nog där min styrka ligger. Att fånga personliga bilder som speglar den jag fotar. Ögonblick som blir minnen.



"Alla bilder tack, ej redigerade."

I början av mitt fotande så skickade jag ALLTID med ALLA de bilder jag tagit helt enkelt för att jag var osäker på vad som var en "bra bild". Jag lät den jag fotat välja sina favoriter, och med orden "skriv en rad på Facebook med filnumret på de bilder du vill ha redigerade så ordnar jag det" så tog vi farväl. Jag trodde jag var serviceminded. Idag vet jag bättre Det där meddelandet med fotobeteckningar kom sällan eller aldrig.
 
Idag sköter jag själv urvalet och skickar bara upp de bilder som är bäst från varje session för påseende. Ibland blir det fler, ibland färre. Det hör till. Många saker ska stämma, inte bara att hästen är fin eller att ryttaren har fina kläder utan saker som att hästen ska vara i rätt steg, ingen ska blinka, ljuset ska ligga rätt, öronen ska vara åt rätt håll,människan ska se tilltalande ut och många andra smådetaljer.
 
 
Skulle jag bara få ge ett råd till alla er som läser detta så är det "ta MÅNGA bilder när du fotar". Det är en stor nyckel till framgång, i synnerhet i början av fotokarriären. Som sagt, hästen har fyra ben som kan vara lite hur som helst. Bara där kan man räkna bort tre bilder av fyra om man fotar hästar och inte är så van.
 
Här ovan ser man ett litet utdrag av hur det kan se ut när jag fotat, jag tar alltid flera bilder på samma pose helt enkelt för att jag vet att saker kan faila. Det är inte så ovanligt att öron vippar åt "fel håll" eller att någon blinkar. Men jag har förstått att en del blir helt bestörta över att jag inte delar med mig av alla bilder när jag fotat. Men det är så att jag numera ser vad som är en bra och en mindre bra bild, och jag vill inte visa upp de sämsta bilderna, utan de bästa. Jag har erfarenet och vet vad som är bra, lita på mig!
 
 
En annan stor fråga är detta med redigering. Folk verkar tro att de gör mig en tjänst när de säger att jag inte behöver redigera bilder. Det är fel, jag vill inte lämna ifrån mig en oredigerad bild. Som exemplet ovan visar är det rätt stor skillnad på redigerad vs oredigerad bild i vissa fall, och jag vill alltså inte att man sprider mina oredigerade bilder (inte de redigerade heller förstås) hur som helst utan mitt ok. Vill det sig illa kan jag tycka att bilden är så dålig att jag lägger till "kränkning" i listan av skadeståndskrav när jag skickar min faktura på bildstölden. (För ja, jag fakturerar alla som använder mina bilder olovligen eller glömmer att skriva ut mig som fotograf.Helt i enlighet med svensk lagstiftning.)
 
Så. För att sammanfatta. Jag kommer inte att ge dig tillgång till samtliga bilder jag tagit även om du betalat dyrt för att fotas. Jag ger dig möjlighet att välja bland de BÄSTA bilderna som tagits. Jag redigerar alltid mina bilder i någon mån, helt enkelt för att de ska vara till sin fördel, och mitt mål är aldrig att jäklas med någon på något vis, jag vill att mina kunder ska vara nöjda och glada och känna sig peppade över sina bilder!



Vanliga fel vid hästfotografering

Att fota hästar är allt annat än enkelt, det är levande djur med egen vilja, instinkter och en imponerande storlek som faktiskt kan vara farlig om det vill sig illa. Då och då tänkte jag bjuda på några bilder som jag hoppas kan illustrera de vanligaste misstagen man kan göra som är relativt lätta att åtgärda utan att man behöver redigera bilderna. Dessa inlägg hittar du i kategorin Fototips.
 
De bilder jag visar här är inte menade att kränka någon utan de är tagna i situationer då många lätt hade kunnat ta bilden just så som jag gjort, och jag berättar i enkla steg hur man kan få bilden bättre. De är alltså till för att man ska kunna lära sig att bli bättre. Mycket av detta är rena träningssaker och jag går alltid igenom såna här detaljer när jag håller mina fotokurser också!
 
Ett av de absolut vanligaste misstagen jag ser är den här varianten där stakettråden "går igenom" motivet. Det är så oerhört synd att man får såna här bilder, för många gånger är det jättesöta hästar på andra sidan tråden. Man kan ofta redigera bort tråden om man vill, men det är onödigt arbete, för det enda man behöver göra egentligen är att se till att vara HÖGRE eller LÄGRE än sitt motiv. Ibland kan det vara smart att huka sig och fota mellan trådarna eller att ta en pall och komma upp lite mer och fota. Pallar brukar ofta finnas i stallen, fråga innan du lånar så går det säkert bra en kort stund!
 
Den här bilden har också stakettråd framför hästen men den är ändå trevligare än bilden ovan, eftersom tråden inte är i ansiktet på hästen. Jag såg till att komma upp en bit när jag fotade den här hästen, därför blev bilden bättre än den ovanför.
 
 
Den här bilden har flera missar men den största är nog vinkeln. Fotar du hästen uppifrån när den har huvudet neråt så blir det helt enkelt inte bra, proportionerna blir helt fel. Att sedan skuggor från små björklöv ovanför ekipaget stör bilden både på ryttaren och hästen gör inte saken bättre, liksom skuggan från en stolpe bakom mig. Men vinkeln är den stora grejen här.
Det lättaste vore att jag hade satt mig på huk och därmed fick ett "grodperspektiv". Jag hade också behövt be att ryttaren tog upp hästens huvud och flyttade sig ett par steg framåt för att få bilden så bra som den kunde bli.
 
Här ser man skillnaden på att fota i grodperspektiv (jag låg ner här) och ovanifrån. Hästen ser plötsligt intressant ut och eftersom ryttaren dessutom har fått upp huvudet så ser det genast mer ordnat ut. Eftersom ekipaget står i skugga helt och hållet så är det inga småskuggor som stör, och bilden blir genast något mer intressant att titta på än den ovan.



Fantastisk kvällsfotografering!

Ikväll var det dags för en strandfotografering hos en bekant som vänligt nog lånade ut sin sjötomt för att jag skulle få fota lite där. Mycket vänligt, och uppskattat! 
Nu har jag börjat med något som jag själv tycker är väldigt kul, nämligen goodiebags. Mina kunder får speciellt anpassade goodiebags när jag fotar, och det är egentligen inga märkvärdiga saker men det är lite omtanke bakom. Jag hade inte behövt ge något, men jag tycker om att göra människor glada och det är ju alltid positivt att börja med en gåva, känner jag! Och det togs emot med stora leenden så det verkade uppskattat, och det var ju själva vitsen.
 
 
 
Superväder, en magisk bakgrund och en häst och ryttare som verkligen uppskattar varandra, vad mer kan jag egentligen önska mig? Inte så mycket. Jag är så glad att jag fick avsluta min dag med den här sessionen, det var verkligen toppen och blev en energiboost inför helgens fotosessioner. Det blir dessutom en andra dejt med dessa två rätt snart, och bara det är ju en glädjeboost i sig!
 



Mysig onsdag och roliga planer!

Dagen inleddes med att jag fick hem ett objektiv som jag ska testa och se om det kan vara något att investera i, ett riktigt mastodontobjektiv för motiv som är riktigt långt bort (150-500). Det passar bra att jag ska få ha det över helgen, då hinner jag ha med och testa det både imorgon när jag ska fota fina Leo (bilden nedan) som jag träffade i helgen, och på söndag när jag ska fota vinnaren i en av mina tävlingar som jag haft. Mitt vanliga och mest använda objektiv är en storfavorit, men detta kan göra sig bra på t ex hopptävlingar ute när det är lite svårt att "nå fram" om man får en dålig placering.
 
 
Dagen kommer för övrigt bestå av lite bokföring, utbildning och att besvara mail och annat "skrivbordsjobb". Gårdagen innebar mest redigering, jag har ju reportage på gång till Lucky Rider och fixade det sista med bilderna som ska vara med i artikeln.
Ikväll bär det iväg till en kund som ska få en fotolektion, och så blir det faktiskt en liten ridtur också, det var inte igår och jag kan bara gissa hur det kommer att kännas imorgon, haha. Men underbart ska det bli! En liten nackdel med att vara hästfjant ut i fingerspetsarna och prioritera bort ridning till förmån för att fota hästar efter att ha ridit i 30+ år är att man kan bli OERHÖRT ridsugen vissa dagar, då är jag glad att jag har vänner som ställer upp och lånar ut sina hästar för att stilla det värsta ridsuget :)



Krav på fotografen

Idag skickade jag in komplettering till en ansökan om ackreditering som fotograf, och det slår mig faktiskt.. ackreditering är nog en väldigt bra grej även om många kan tycka illa om detta fenomen. Jag personligen har aldrig behövt ackreditering för att fota tidigare, men i det fall som denna ansökan gäller så förstår jag att man vill ha ett mindre antal fotografer av flera skäl, och jag ser det som en bra service mot ryttarna att man väljer ut vissa fotografer som får komma och fota. Jag ser det också som positivt för mig som fotograf, av olika skäl, men framför allt är det ju bra för ryttarna att slippa distraheras på eller omkring banan, och att veta att det finns vettiga bilder att köpa sedan. Det ställer lite krav på fotografen och det gillar jag!
 
 
Bilderna i inlägget kommer från Guldsporrarna 2015.Jag är inbokad som officiell fotograf för meetinget 2016 och där kommer jag även att sponsra meetingvinnarna med fotosessioner privat.
 



Blandad helg

I helgen fotade jag flera olika spontana sessioner eftersom mina planer ändrades hastigt. Jag har hunnit tanka energi och det var väldigt välbehövligt eftersom min släkting gick bort för bara någon vecka sedan. Jag har varit ganska deppig och inte riktigt haft energi till mer än det allra nödvändigaste, men nu när jag fått träffa ett ljuvligt litet föl, fota på en strand och fått se massor av duktiga hästar, ryttare, och kuskar, så känner jag att jag är redo att fortsätta framåt igen!
 
Vem får inte energi av att se denna lilla goding springa i solen? Chivas N.G. heter han.
 
En mysig kväll på stranden blev det också, i sällskap av Snurre och hans matte.
 
Och så har jag hunnit med ovanligt många superhjältar i helgen också! Här Batman med sin häst.
 
Jag är också väldigt glad att det jag gör är såpass varierande, hade jag haft ett jobb där jag satt och gjorde exakt samma sak dag ut och dag in hade jag nog inte känt samma gnista att jobba i den här situationen, men som det är nu så är ju mitt arbete något av det bästa jag vet! 
 
 
Jag får träffa fantastiska hästar och deras människor, och föreviga dem både som vänner och som team. Vad kan egentligen vara roligare? Ja möjligen att själv sitta på hästryggen då!
 
Maj månad ser fullsmockad ut. Intresset för att fotas och lära sig fota hästar har exploderat och det känns underbart att kunna hjälpa andra, samtidigt som jag också får komma ut och göra lite fotojobb med. Juni är inte långt efter när det gäller bokningar, men jag gör vad jag kan för att pressa in de som vill anlita mig.
 



Presentkort

När man inte riktigt vet vad man ska köpa till någon så är väl presentkort den perfekta gåvan, eller hur? Ja, enligt mig är det absolut så, och just därför erbjuder jag mina kunder presentkort utöver rena tjänster. Men ibland blir det fel även om man tror att det är en bra gåva.
 
Jag har en gång varit med om att en person fick ett presentkort på mina tjänster och så visade det sig att det var totalt fel present att ge. Inte jätteskoj för någon inblandad, men framför allt inte för mig som i praktiken ställs inför valet att vara serviceminded eller att förlora inkomst.
 
Så hur löser jag en sån situation? Tja, ska jag vara ärlig så beror det nog på situationen, jag tycker nog att man ska se till att vara säker på att det är något som önskats innan man lägger så stora summor på en present. Därför frågar jag numera, men den gång då jag råkade ut för att mottagaren INTE ville utnyttja presentkortet och frågan var om jag var villig att återbetala beloppet eller ej, så löste jag det på följande vis:
 
Jag frågade mottagaren om skälet till varför man inte ville lösa in presentkortet. Det visade sig att hen var "kameraskygg" vilket jag känner till väldigt väl hur det känns, då även jag är just det.Vi pratade en stund och jag frågade om jag inte kunde få en chans att fota i alla fall, och efter lite övertalning så fick jag det, mot löfte att inte visa bilderna för andra, och att jag bjöd på några bilder om kunden blev nöjd, och om kunden INTE kände sig nöjd med minst det antal bilder som jag bjöd på, så skulle jag återbetala värdet på presentkortet.
 
Sagt och gjort. Det var en stel kund och troligen lika stel fotograf som möttes för en session på avtalad tid och plats, men det blev som det brukar när djur finns med i bilden; kunden slappnade av och så även jag, och när det var dags för bildurval så var det så många bilder som fick godkänt att kunden faktiskt köpte flera bilder utöver att jag gav bort några. Så det slutade ju bra för alla inblandade!
 
Jag tror att med en kombination av serviceminded och business-tänk så kommer man långt. Man ska självklart ha sina riktlinjer, men man måste ändå värna om sin kund och ta reda på om det går att lösa saker genom en kompromiss, innan man snäser av kunden med orden "det är min policy, tyvärr". Det vinner man inget förtroende på, och jag vill gärna göra det lilla extra för mina kunder om jag kan.
 



Välkommen!

Här på min fotoblogg hittar du flera av mina bilder som inte hamnar på hemsidan. Det är här jag visar mina hundbilder, men det finns många hästar här också. Titta gärna i arkivet månad för månad så ser du snart massor av trevliga bilder. Det visas ett ganska begränsat antal inlägg på första sidan, så att titta i arkivet är betydligt mer givande.

Alla bilder tillhör mig och får INTE spridas från bloggen på något vis, inte ens för privat bruk. Att "låna" bilder utan mitt okej är olagligt och kan resultera i både polisanmälan och en faktura som måste betalas. För allas skull, fråga via kommentar eller mail om det går bra att låna bilder innan du gör det.

Vill du kontakta mig går det bra att kommentera eller skicka ett mail:

Jessicaeriksson79@live.se